En bajsmåndag?

Det kommer dagar som ska förändra ens liv, har jag hört. Jag vet inte om jag haft någon sådan än. Någon som kommer påverka allt jag gör för resten av mitt liv. Idag tänker jag på att åka tillbaka till London. För även om mycket var svårt där fanns det ett ställe som jag passade in på. Ett ställe där jag kunde göra saker rätt.

BAA jaså? Bite me.

De har säkert rätt. Men idag vill jag bara kräkas och tycka synd om mig själv. Trodde att jag hade kommit över det, men det finns saker som kan komma och sparka en bakifrån i knäskålen så det enda man har att göra är att falla. Är mina händer bakbundna?

Och jag tänker att jag inte förstår och dina ord ekar i mitt huvud. Men hur får jag mig själv att tro på det och dem att inse det? 23 minuter kvar tills klockan blir tio. Jag borde kanske stannat i sängen.

Men kanske är det här den dagen, då jag reser mig, eller inser något viktigt. Kanske måste jag sätta mig på cykeln och ta mig dit. Jag ska gå hem vid lunch iaf. Så om två timmar och 22 minuter så kan jag tycka synd om mig själv igen.

Jag har redan börjat arbeta bort det onda. Jag brukar tänka att de ska få se! Men nu tänker jag att det inte är så farligt kanske. Men det är något som svider i mig. Ett slags tvivel som jag tror att jag aldrig känt förut. Det värsta är att alla de timmarna inte räckte. Och jag har inga timmar kvar.