Efter att ha redogort för Emma (över telefon och på msn) de senaste dagarnas händelser och msn-konversationer känns det mycket bättre.

M2 är dum i huvudet. Läser han det här så ja, skit samma liksom. Jag är rätt irriterad. Eller jag tror inte det är rätt ord. Arg passar inte heller så bra. Det känns bara som han slösat bort min tid. Lite synd om hans tjej också. Jag skulle nog inte vilja att min kille låg och taffsade på andra tjejer när jag var i ett annat land. Och jag tar inte ngt ansvar för det, bara så att ni vet.

Nej, han är rätt rutten.

Note to self:

Dum är han iaf. Och han var inte så snygg faktiskt. Och pratade lite konstigt. Och jag tänkte på det, att när jag umgicks med honom så skrattade jag inte. Inte utan ansträngning iaf...

Jag undrar vad det var jag föll för? För ngt var det. Jag funderar på om det var att han var rätt lätt att småprata med, och sen bara flöt det på liksom? Min bror tyckte att han var en toppenkille. Jag kan inte riktigt hålla med där. Inte så här i efterhand iaf.

Men vem vet. Han kanske inser sitt misstag och kommer och ber om nåd. Då måste jag vara stark...