I morse vaknade jag och saknade mina vänner och min familj. Det är märkligt att gå från att knappt ha en minut ensam, till att spendera kvällar, nätter, morgnar ensam.
Jag tänker att jag är en person som prioriterar folk runt omkring mig. Men det känns konstigt att så, när jag är så långt bort. Men jag har ju inte valt bort någon. Men valet att åka får ju den konsekvensen. Jag tänker mycket på min farmor och farfar. Jag vill träffa dem. Det är ganska svårt nu när jag är här. Men sen när jag åker. Om jag åker? Åker jag?
Efter att ha planerat i över ett halvår att åka hit, känns det som om jag borde veta när jag åker. Inte för att normala människor gör det, utan för det påverkar faktiskt min dagliga tillvaro ganska markant. Om man nu kan säga så...
Min resväska ligger fortfarande på golvet. Det är som om jag inte vill plocka undan den. Som om den har med sig något som jag vill ha nära. Idéen om att resa? Jag vet inte. Det är antagligen inte det. Den har något med hemma att göra tror jag. Något som inte är ett klädesplagg eller en bok på franska. Sen är den rätt stor. Om jag ville skulle jag kunna krama den. Det låter inte riktigt normalt. Fast å andra sidan har jag försökt ganska länge att vara mig själv. Varför skulle inte jag kunna vara en person som kramar resväskor?
På arbetet plitar jag på med autocad. Och sitter hungrig mellan fyra och sex eftersom jag inte är van att äta lunch klockan ett. Eeehm.
Jag funderar på att se tv. Det kanske är något på franska som kan vara kul. En dokumentär om Mao. Jag kommer ju inte fatta. Men om jag somnar med det i öronen kanske jag kan lära mig det.
Gör graviditetstest på Facebook. Skönt. Slipper jag ju vara osäker sen i alla fall. Öööh.
Negativt. Det ante mig...
Jag kanske skulle städa? Läsa den där boken som jag pratade om igår? Skicka smess till Julie.
Céline sa att man behöver inte besluta saker. Beslut fattas åt en, förr eller senare. Fint. Men jag tror ändå att det kan vara bra att fundera på vad man vill.
Jag vill gärna tjäna lite pengar, och sova länge på helgerna.a
Jag tänker att jag är en person som prioriterar folk runt omkring mig. Men det känns konstigt att så, när jag är så långt bort. Men jag har ju inte valt bort någon. Men valet att åka får ju den konsekvensen. Jag tänker mycket på min farmor och farfar. Jag vill träffa dem. Det är ganska svårt nu när jag är här. Men sen när jag åker. Om jag åker? Åker jag?
Efter att ha planerat i över ett halvår att åka hit, känns det som om jag borde veta när jag åker. Inte för att normala människor gör det, utan för det påverkar faktiskt min dagliga tillvaro ganska markant. Om man nu kan säga så...
Min resväska ligger fortfarande på golvet. Det är som om jag inte vill plocka undan den. Som om den har med sig något som jag vill ha nära. Idéen om att resa? Jag vet inte. Det är antagligen inte det. Den har något med hemma att göra tror jag. Något som inte är ett klädesplagg eller en bok på franska. Sen är den rätt stor. Om jag ville skulle jag kunna krama den. Det låter inte riktigt normalt. Fast å andra sidan har jag försökt ganska länge att vara mig själv. Varför skulle inte jag kunna vara en person som kramar resväskor?
På arbetet plitar jag på med autocad. Och sitter hungrig mellan fyra och sex eftersom jag inte är van att äta lunch klockan ett. Eeehm.
Jag funderar på att se tv. Det kanske är något på franska som kan vara kul. En dokumentär om Mao. Jag kommer ju inte fatta. Men om jag somnar med det i öronen kanske jag kan lära mig det.
Gör graviditetstest på Facebook. Skönt. Slipper jag ju vara osäker sen i alla fall. Öööh.
Negativt. Det ante mig...
Jag kanske skulle städa? Läsa den där boken som jag pratade om igår? Skicka smess till Julie.
Céline sa att man behöver inte besluta saker. Beslut fattas åt en, förr eller senare. Fint. Men jag tror ändå att det kan vara bra att fundera på vad man vill.
Jag vill gärna tjäna lite pengar, och sova länge på helgerna.a


0 Comments:
Skicka en kommentar
<< Home