Mamma säger att jag är duktig. Jag sitter på köksgolvet och viker kartonger. De blir fina. Jag kan vika kartonger. Aah-ha.

Jag har en julstjärna i mitt fönster, och ett snöklätt landskap utanför. Jag vill somna innan timern släcker stjärnan. Precis som när man var liten, och låg och stirrade på den. Slöt ögonen, för att slå upp dem igen och mötas av det varma ljuset.

Det är samma blå, sönderpillade tapet. På väggen sitter ett tidningsurklipp från Expressen: "Godnatt, Snobben". Och en gul ros med ett litet kort "Ida! Tack för att du har varit världens bästa kompis i 3 1/2 år. Jag kommer att sakna dig i höst. Älskar dig! Pussar och kramar Katta".

Det är samma matta. Samma gardin. Samma lampa.

Jag ligger i sängen, som inte är samma. Den är bredare än min var. Jag vill ligga två i den. Viska hemligheter medan landskapet utanför sover med tunga, andetag. Önska att molnen kunde skingra sig. Se stjärnorna komma fram. Bli stark och varm och flyga upp.