Gamla män

Snett mittemot mig, på andra sidan gången i tåget. Sitter en man. Eller halcsitter, Han har kostym, och läderskor. Är nog någonstans mellan 50 och 60. Samma ålder som mina föräldrar. Hans manskropp är inte längre, det kanske den heller aldrig var, hård och kantig. När kavajen drar sig om hans kropp, anar man en man som mjuknat. Så klart gör män det också. Precis som kvinnor. Blir män mjuka, men det tänkte jag inte på innan.

Jag funderar på mannen. Som sitter på ett kvällståg, som går direkt mellan Marseille och Paris. Var har han varit? Och vad drömmer han om när han somnar i sätet? Förlorad kärlek? Drömmer äldre män också om kärlek? Eller är det mer något för den yngre generationen? Saknar han något? Fick han det han ville ha? Eller trodde sig vilja ha. Est-il content?

Han är rätt stor, lång. Får nästan inte riktigt plats i sätet. Sträcker benet över på sätet mittemot. Han har vaknat. Bläddrat i en tidning, som nu ligger med baksidan uppåt.

Vi är försenade. De säger att vi ska nå Paris en timme efter utsatt tid. Är han på väg hem, eller på väg bort? Han kanske inte längre rör sig så. Mellan Marseille och Paris.

Han har inte slips. Den kanske han har lagt i väskan.

Äldre män.

Nu somnar han igen. Har hans fru, lagat middag till honom som han ska värma. Eller är han på väg till sin älskarinna? Han kanske varken har fru eller älskarinna, utan älskare.

En annan man passerar. I ljusbrun, ullstickad tröja. Varför verkar inte hans historia lika intressant? En man i ullstickad tröja verkar nöjd. Eller har nöjt sig. Tänker jag.

Han drömmer om en glad, fyllig fru som lagar god mat och barnbarn som älskar att höra historier. Men min man, mannen i kostymen. Han vet jag inget om.