Ibland ligger jag vaken om nätterna och tänker på vad jag ska skriva här. Intelligenta, sammanhängande meningar, rader, hela stycken formas inuti mig.

Ibland kan jag fyllas av en hopplöshet, när jag är mitt i lyckan.

Ibland vill jag bara bort, samtidigt som jag vill hållas kvar. För att jag hålls inte hårt nog?

Ibland känner jag att jag underkastar mig. Även om jag inte gör det med slöja. Så gör jag det med händer, ögon, mun, kläder och de tankar jag tänker. Allt man gör för något. Någon. Förlorar sig själv.

Jag tänkte på K&K, och vad M brukar säga. Hur M brukar sucka och mena att det är några fjanterier K håller på med. För att göra K tillfreds. Eller var det så att K började med det en gång för att visa kärlek? Och fortfarande gör det för att visa kärlek? För K visar kärlek genom att ge av sig själv? Genom att breda smör på Ks smörgåsar? Vad tänker K? Och K?