Scener ur Fucking Åmål och Skönheten och Odjuret spelas upp i mitt huvud. Jag vill knarka! och Om du inte hade varit så besvärlig! studsar ljudlöst mellan mina öron.

Nu regnar det. Betyder det att den där askan kommer ner? Ska man stanna inne då? Jag vet inte.

Hade planer på att springa, men min lilla tur är så apans tråkig så det finns inte. Men nu när jag ser regnet lockar det. Det finns få saker som är så fantastiska som att springa i regn. Det känns som det kunde matcha mitt humör också, som rör sig mellan att vara totalt uppgiven till förbannad.

Jag tänker på att se An Education. Relationsfilmer, som berättar hur andra en gång kanske hade det. Och som man kan spegla sig i, skrämmas av, eller längta till.

Jag tänker också på rader ur texter. Som Is he dark enough, to see your light.

Som att grått ser vitt ut bredvid svart, men inte bredvid vitt.

Men mest surar jag över att jag inte får läsa den kursen jag vill och från nästa vecka ska tråka runt på någon annan hemsk kurs. Usch.