Och när jag sitter där vid köksbordet och för höra vilken dålig människa jag är mot henne, det är då jag minns varför jag inte orkade vara kvar, varför jag alltid vill åka igen så fort jag har kommit tillbaka.

Jag vill inte att hon ska komma upp och fråga hur det är för jag tror att det har hänt kanske tre gånger i hela mitt liv så den situationen skrämmer mig rejält. Men samtidigt så anar jag att det är något sånt man behöver höra som människa, men vadå...

Så jag kommer gå ner där igen, och tiden kommer fortsätta röra sig med snigelfart och tillslut ska jag åka hem och kommer då känna att det inte blev som jag hade tänkt mig. Att jag inte hunnit med att göra det jag skulle.

Jag borde kanske sluta att åka hem.