Ååååh.

Jag kom hem. Gick och la mig. Allt var faktiskt rätt okej. Jag sov. Till tjugo över tio. Det kändes rätt okej. Jag städade. Bytte lakan. Jag hade det okej.

Jag laddade in bilder i datorn. Det var inte okej.

Den dagen var så fin. Det var så många dagar som var fina. Varför kunde det inte få vara så? Varför älskar jag, när det alla andra säger att det är dumt, och omöjligt.

Jag saknar honom.

Ååååh.