Det här med att vara sjuk, sätter allt annat på paus. Samtidigt som jag endast har mina tankar som sällskap.

Tack Nicke för the XX och tack Max för att äga skivan.

Musik kan rädda en från en massa tristess.

Och också förflytta en, och röra en. Trycka på en.

Få en att tro saker, känna saker.

Jag är uttråkad just nu. Ska nog gå ut. Hmm...

Som om inget som finns nära kan dra upp en.

Jag fortsätter göra saker för andra. När jag inte vet vad jag själv vill. Eller så vet jag vad jag vill, och det är därför det känns fel? Eller svårt. Men samtidigt känns det rätt. Fattar inte. Vill åka hem till mamma. Igen. Eller vad?

Att vara sjuk gör en knäpp.