Det är som om det är mitt fel. Eller jag säger det till mig själv i alla fall.

Jag har också tröttnat på den jag blivit. Den jag beter mig som.

Ibland vill jag peka finger åt allt och dra.

Man förstår saker.

Och det är svårt att välja.

Sen läser man saker. Ser bilder.

Det är ju inte så jävla svårt egentligen.

Jag kan säga att jag inte klarar av den där blicken, och att jag känner mig anklagad. Att jag känner mig rutten.

Jag vet inte vad det ändrar.

Men det här är på riktigt:

Foto: Paul Hansen ( DN, 21 januari 2009 )

Och hon är så liten.