Mitt nya jobb för mer sig både det ena och det andra. Ökad konsumtion av böcker, till följd av tågåkande och en och en annan tur nerför memory lane, tack vare RADIO SOFT.

Det är 1995 och jag har på mig någon söt klänning som jag lånat, och ur de enorma högtalarna (på den tiden) ljuder Celine Dions röst. Baby think twice! Jag håller hårt i mikrofonen som saknar sladd, och mist sin förmåga att föra ljud vidare för länge sen. Blundar och tänker på kärlek, och försöker, så bra som en tioåring nu kan, synkronisera mina läppar med Celines röst. Look back before you leave my life. En hand, ett finger i luften..

Jag ville så gärna vinna. Och jag ville så gärna ha Celines skiva. Eller band. Min kompis hade det. Och det var i hennes rum på kollo, som vi hade övat. Jag älskade den låten.

Dadada! Baby this is serious. Are you thinking about you or us.

Jag försöker komma ihåg om det verkligen var 1995. Tänk om det var 1996. När jag var tillsammans med Micke, och sen, sista kvällen dansade han med den där lilla söta, vad hon nu hette, och sen tog det slut och jag höll på att gråta ihjäl mig nere i hallen? Det var gråt med en massa slem i munnen, som smakade sött, och med stora salta tårar. Och de vuxna tröstade.