Lars Winnerbäck har släppt nytt album. Alla svenskar, som bor i Sverige, och älskar Lars och allt det där, tycker säkert jag kommer med old news. Men jag kan berätta att Lars kom in i mitt rum först idag. Och stackars, stackars Lars. Hans förra album, om det var Daugava? Eller kom det något mellan? Men på Daugava fanns det en känsla av att han skulle komma vidare. Eller att han hade gjort det. Nu verkar det som om han inte riktigt gjort det. Han är liksom tillbaka. Har han rört sig bakåt? Rör man sig bakåt när man inte kan släppa det man hade, men inte längre har? Eller kommer man till insikt, för att sen röra sig framåt.

Tänk om jag ångrar mig och sen ångrar mig igen.

Ja Lars, tänk om vi gör det?

Fransk gröncurry pasta på liten konservburk smakar inte riktigt som den jag brukade köpa hos grönsakshandlaren i Köpenhamn. Soppan blev märklig, eller inte så god som den brukade bli.

Och jag har sprungit! Säkert 5 km. Det gick ganska fort, och jag höll inte helt på att dö. Det trodde jag skulle vara en risk jag löpte eftersom det är i alla fall 3 månader sen jag sprang sist, OCH över ett år sen jag verkligen sprang. Målet är att komma upp på i alla fall 2 mil i veckan. Kanske 3x8? Eller 2x12 + 1x6?

Att springa är fantastiskt. Friheten finns där. Sen i Marseille är det lite spännande också. Man ser en massa nya saker. Jag kanske kan skaffa pannlampa som jag sätter fast kameran på... Marseille bjuder på överraskningar, och plötsligt, på en topp någonstans, ser man bergen som omsluter staden. Men, det är ingen frisk luft här, och folk som springer är av ett sällsynt släkte, så folk tittar. Eller så är det min blå joggingdress som jag fick när jag gick i femman (1994), som drar till sig blickarna. Av alla plagg jag äger, är det nog dem (byxorna och jackan) jag haft längst.

Igår drack jag öl med Jeannet. Hon är väldigt rolig. Hon menar att hon har en förtidig 30-års kris. Den kanske kommer om man gjort allt när man är 27? Läst, jobbat, tjänat pengar, gift sig.. Jag ligger inte i riskzonen.

24 årsdagen kom och gick. Jag försöker hålla fast i ungdomen.

Och har upptäckt att mitt fönster inte går att stänga helt. Det börjar bli kallt på mitt rum. Undrar om det kan lagas? Det borde det ju. Det är ju ett fönster, inte rocket science...

Funderar på våren. Har sökt distanskurs i Sverige. Ska mitt äventyr ta slut där i slutet på januari? Eller ska det fortsätta? Börja om. Inte behöver man åka utomlands för att uppleva äventyr. Vardagen i Köpenhamn var också rätt spännande. Ibland ska man åka bort för att kunna se vad som finns. Jag saknar inte Köpenhamn så mycket, fram till nu. När man inte kan gömma sig på varma caféer. Jag vill gömma mig på varma caféer. Snöflingor på näsan.

Det handlar inte om Köpenhamn. Det handlar om vilka som är där.