Det är väldigt tomt här.

Max har åkt till Montpellier. Han lämnade inte ens någon disk kvar.

Det känns tomt inuti i mig också.

Ska jag fylla mig med Köpenhamn, snö, julmat och familj sen? Är det det som fyller mig?

Jag tror ovissheten spelar in en hel del på hur jag mår. Så genom att säga saker till sig, ta bort ovissheten, borde man kunna må bättre. Jag är säkert bara lite ensam, för att mina bästa vänner här nere har åkt. Snart får jag också åka. Men jag vet inte helt vad det är jag är på väg till.