Vaknar upp helt medveten. Alltså, utan något som blockerar något. Obehagligt. Annars kan jag tydligen tvinga mig in i en dimma. Men nu var allt där. Speciellt alla fel och brister, idiotiska beteenden, allt upplevde jag. Jag tvingade mig själv att somna om. Det var för jobbigt att vara i det stadiet. Men nu funderar jag på om det är det som är det rätta. Och det här, att förneka vissa saker, att inte tänka på saker som gör ont och är svårt. Det fungerar nog inte så bra i längden.