Jag kommer ihåg när jag firade 300 inlägg. Eller jag kommer ihåg att jag uppmärksammade det, och jag har en känsla av att jag var i Frankrike när det hände. Eller inföll. Fall. Fallde? Ööhm.

Idag sörjer jag Pärlan. Jag tror hon blir stående där hon står. Hon tjuter och gnyr. Det är som en liten del av min själ finns i henne. Alla minnen. Som när Pärlan var klädd i rosor t.ex.

Öff. En del av livslusten är borta känns det som. Men så sitter det en man utanför netto. Som varken kan gå eller helt röra sig. Med en sunkis och ett sugrör på en slags bricka framför ansiktet.

Sluta gnälla