Dagarna blir långa när de börjar när man sover. När drömmarna följer en flera timmar fram. Och samma sorters drömmar, flera nätter i rad.

Från att ha drömt dem någon gång i veckan, till att vakna med dem varje morgon.

Jag funderar på att sova.

När jag var liten tänkte jag att man kunde mötas i drömvärlden. Att om jag drömde om Maria, så drömde Maria om mig. Maria var i drömmen i natt. Jag undrar om Maria ens kommer ihåg mig? Men det hade ju varit fint, för då kunde man träffa folk man aldrig annars ser. Eller inte ser längre.

Och sen är det tydligen Sex and the city vecka. WTF?! Och jag går till hårfärgsbutiken. Sarah Jessica Parker hänger på väggen. Kan man säga att man vill ha samma färg som hon har? Eller bara allt utom gult och grönt, tack. Och nu när jag tänker efter så vill jag inte ha rött, svart, lila, blått eller grått heller.

Men vad är det med SJP och SATC (öööf). Och måste man göra en film? Och varför kunde hon inte älska Aidan? Han var ju perfekt. Eller bara snygg på tv kanske. Bara en man som gjorde möbler och hade en hund och lagom stor mage.

Jag känner att allvaret i det här inlägget försvinner. Men det kanske egentligen är smartast.

Jag undrar var de där dikterna finns nu. Som jag skrev i gymnasiet.

And you my friend, back in town again

Så började den ena. Hur gick den sen?