Det finns ingen stans att ta vägen längre. Och hålet jag satt mig i, känns alldeles för mörkt och stort.

Idag har jag kollat min mail ett par tre gånger i timmen.

Jag studerar minsta förändring hos mig själv.

Allt som sitter löst.

Googlar cancer och skriker efter svar.

Gör en höna av en liten liten fjäder.

Försöker boka biljetter hem, men det är inte dit jag vill.

Tänker att jag hatar SJ. Som om jag hade bokat om ToR biljetterna var billigare än 2000 kronor.

Bestämma vad som är viktigt i mitt liv.

Göra något färdigt kanske.

Skriva en text med riktiga ord, och rita ett diagram som någon och jag kan förstå.

Ta min plats och inte vara rädd för att be om saker. Faktiskt be. Säga att det är viktigt.

Jag behöver världen så mycket mer än den behöver mig.