Jag känner mig lite lurad.

Det är något med att blotta som alltid tycks slå tillbaka.

Som att säga att man älskar något. Att säga det först. Och att man vinner om man säger sist. Eller?

Och den som inte har något har inget att förlora. Så då kan man väl bara vinna? Förlora är ju fruktansvärt. Nederlaget. Slagen och kriget som ledde till, förlust. Tiden som försvann. Ögonen som ändrade färg och huden som släppte från benet. Blomsterbeklädda ängar som förvandlades till slagfält och fylldes med stupade.

Before I've arrived, I can see myself coming