Ugnspaletten...

Han sa till mig att det visste man bara. Och i ögonblick, så vet man ju bara. Känns det hela tiden. Morgon, middag, kväll? I smutsiga kalsonger, och i ett gräl om märkligt beteende?

De sa att när man fyllde 25 blev allt lite seriösare, beslut blev lite viktigare, man blev mycket äldre. Blev jag också det? Ibland tror jag inte det. När jag reagerar otroligt barnsligt när det inte blir som jag önskar att det skulle bli, även om det faktiskt kanske inte är vad jag faktiskt vill. Uhm?

Men samtidigt så vet jag ju nu, att det inte blir bättre av att gå. Eller sluta, eller försvinna. Det kanske kom vid 25.