Har lyckats pilla bort m:et på tangentbordet. Eller inte bara pilla bort utan faktiskt så har jag haft sönder det. Jag är smart. Som tur är funkar det rätt bra att bara ha den där lilla gummisaken. OCH bokstaven M använder jag faktiskt rätt sällan. Inte lika sällan som Q, men det är inte så ofta som man kanske tror.

Nu är helgen slut, igen. Fast det känns inte som det eftersom jag bara har tre timmar kvar på jobbet den här veckan sen är det ROSKILDE. Har fortfarande inte printat biljetten eller kollat om jag har en sovsäck. Eller fått tag på ett liggunderlag. Jag är sjukt oförberedd. Men det gör inte så mycket, det är ingen stress.

Jag har tre dagars bakfylla i kroppen nu. Men jag har faktiskt rätt mycket energi ändå. Jag brukar inte bli särskilt bakfull så det jag känner av nu är nog rätt milt om ni jämför med er själva. Jag vet inte om det är bra eller dåligt att inte bli bakis. Det är nog dåligt för då förstår man inte hur mycket skada kroppen har tagit. Öl är farligt gott.

Nu blev jag lite trött... Blä.

Jag tror jobbsituationen har löst sig rätt bra. Det känns iaf inte som om M. och P. tror att det kan bli ngt. Vi är bara vänner. Och I. och jag kommer bra överens, vi är nog på väg att bli riktigt bra vänner, vilket känns väldigt trevligt. Och J. Ja? Vad ska jag säga. Jag tror inte att han är så äventyrslusten egentligen, så det blir nog inga äventyr med honom. Inte mer än vardagliga dumheter iaf. Jag borde ha dåligt samvete antar jag. Och det har jag kanske, men samvetet får inte alltid bestämma. Igår lät jag kroppen bestämma och jag skulle göra samma sak idag, utan att blinka. Jag är ett svin och J. är ännu svinigare. Egentligen borde jag inte träffa honom mer, för jag kan ju få bättre. Det är det inte ngn tvekan om. Men jag är lat. Och jag tänker att under andra omständigheter kanske det kunde vara riktigt bra. Så jag tänker att jag inte ska lägga ner helt än. (Någonstans i mitt huvud så slår jag mig själv, riktigt hårt.)