Och senast jag hörde Juni, juli, augusti var på en fest när jag var sexton. Jag hade blivit full, på något. Så fruktansvärt full. Det var hemma hos Karro (öööh) och hennes bror. Brodern fann jag rätt läcker. Och han var ett år äldre. Det var en rolig fest, ungefär tills jag hamnade med Fredrik på golvet, och toaletten. Gaaah. Inget hände. Och jag tror jag ändå var rätt nöjd som fick hångla lite med honom. Idag har han barn, och bor i villa, tror jag. Livet är inte alls märkligt.

Kanske var festen roligast just i det ögonblicket.

Dela saker med folk. Ögonblick. Vara på samma plats, på samma tid. Och sen splittras. Och sen är man på helt olika platser. I alla fall fysiskt.

I det ögonblicket var vi ju lika. Två tonåringar, fyllda med alkohol och lust. Och egentligen är våra världar inte så långt från varandra idag heller. Fast det säger man till sig själv. Jag vet inte varför. Kanske av rädsla.

Fredrik har kanske också druckit lite rödvin och ska träffa en kär klasskompis?