Vissa dagar behöver man inte säga något. Vissa dagar tänker man en massa.

Ibland känns det som Marseille öppnar sig för mig. Som när jag lyckas formulera hela meningar, ett par rader, på franska. Eller när jag möter folk jag känner, på gatan (Julie och Colin idag). När Max och jag glider på vernissage nere på gatan.

I natt drömde jag. Jag var tillbaka i Danmark, eller annat land där jag kan göra mig förstådd på svenska, och gick in i en man. Pardon.

På franska. Bara sådär. Snart kommer resten...