Mina arbetskamrater känner numera till min blogg. Det är ju inget större problem eftersom de inte förstår svenska, men, det finns ju google translate. Jag tror emellertid inte att jag behöver oroa mig att de skulle leta upp den igen.

Fy-faaa-aan vad det är kallt!

Jag har vantar på mig inomhus och sju värmeljus tända. Är husen gjorde av papper här?

Helt plötsligt tröttnade jag på Lars. Han får ingen ordning på sitt liv. Fantastiskt. Insikt. Det värsta är folk som drar ner folk i fallet. Gjorde han det? Man väljer själv vem man ska vara med, oftast. Vem som kryper in under ens skinn. Väljer man inte alltid. Det bara händer. Det kan klia, och det kan värma. Både och, på samma gång ibland.

Jag har tänkt på glögg idag. Jag tror jag har tänkt på saker som värmer. Att vara ensam i kylan är inte så trevligt.

Alla, precis ALLA, drar till New York. Det måste vara fantastiskt där. Jag ser framför mig en USA-turné i vår. Jag har ju inte gjort den än. Jag kanske också skulle flytta till New York. Det är kanske roligare än Köpenhamn? Eller Berlin. Jag kanske skulle lära mig tyska. Lalala.

Ska nog se Jeannet med vänner snart. Hoppas jag. De ligger hemma, däckade efter långdag. Jag har facebookat, ställt upp böcker och pillat med InDesign. Det var inte så utmattande.

Shiiit. Sushi kunde vara så gott. Eller patatas bravas på La Tasca. Jag vill att folk ska hälsa på mig så jag kan visa de små guldkorn jag hittat.

Jag vet inte varför jag aldrig lär mig, eller fattar. They just don't give a fuck liksom. Eller så klart de gör. Jag brukar höra The Streets Empty Cans när jag har det så här. Den är fantastisk. Den börjar så hårt, precis som man har det inuti. När jag blir sur på folk, eller mig själv. Och sen när den är slut dansar jag runt.

Jag har börjat skriva fel. Sig och Säg. Man är arg på säg själv. Det låter ju bra eller hur?! Håller jag på att tappa svenskan, på riktigt nu. Fyra år utomlands.

Jag funderar på om farmor och farfar fått mitt brev.

Nu börjar jag bli varm...

Klockan är snart halv tio. Jag undrar om Max kommer hem eller om han åkt direkt till Montpellier. Home alone. Spännande. Eller tråkigt?

Nu kommer pianot. Fantastiskt. Duu duu duu. Duu duu duuu. This is where everything started to all turn back.