Det var för längesedan. Han glömde sin vita t-shirt hos mig. Jag funderar på om han glömde den. Var det något med att den luktade illa? Fick han en av mina? Var den inte röd, den som han fick med sig?

Han ville hålla min hand. Vi åt æbleskiver, och jag funderade på hur saker känns.

Han gick den där morgonen. Och hans t-shirt blev för alltid kvar.

Jag kommer ihåg att jag lade undan den. Som om jag skulle ge den tillbaka vid ett tillfälle. Sen fann jag ett nytt användningsområde för den. Det är konstigt. För t-shirten som inte hade ett värde, som tillhörde en person som kröp innanför mig, men som jag nog aldrig helt förälskade mig i, ligger under min säng. Och man behåller så många saker, för de påminner en om folk, ögonblick och sus och pirr. Det var ju aldrig meningen att jag skulle ha något kvar som påminde mig om honom.

Den vita t-shirten är inte längre vit. Jag drog fram den en dag när mina stövlar skulle putsas. Så nu är den dränkt i fett och smuts.

Den blev inte kvar pga de minnen den höll. Den blev kvar för att jag den gången inte fann den värdefull.