Måste skaffa liten smart sak att skriva blogginlägg direkt på. Funkar inte att tänka smarta meningar, och smarta saker om kvällen, som är långt borta dagen efter.

Natten var kall i Marseille. Men så kommer dagen, med solen, och mardrömmarna försvinner. Jag gick på café Sonja själv. Jag ville vara själv. Ibland vill man väl det. Fick alldeles för mycket honung i den grekiska yoghurten, fick alldeles för mycket yoghurt. Jag drog i din hand. Du kom inte. En kille begravdes under en sådan där stor låda, som man har saker i när man spelar musik. Hans huvud klämdes ihop. Jag trodde han dog. Men han överlevde. Folk blev glada och började dunka på honom. Jag försvann. Gömde mig. Vi satt och åt. Och jag sa inget. Ingen sa något till mig. Så är det väl med folk som inte pratar. Avslutar natten med att kräkas i toaletten. Grönt. Som spenatsoppa. Fast mer som gräs. Alla mina syskon kom. Jag har många. Jag sov i gamla gästrummet på Dagsvärmargatan. Jag kröp dit. Sängen var lika stor som när jag var barn.

Men dagen är här. Och solen. Och alla badmöjligheterna, och glassen på fantastiska glasstället. Och Croque madame på Cours Julien (Cours Jus). Men jag kör på regime, tänker jag.