Juni, juli och sen kommer augusti.

Jag svettpackar hemma i mitt sovrum. Det har fallit sig som så, att mina dagar i Köpenhamn i juli, kan räknas på en hand. Och i morgon ska jag bege mig igen.

Efter Roskilde och Jylland är det dags för Marseille. Jag har ett ganska ambivalent förhållande till tanken på att resa tillbaka. Jag pendlar mellan glädje, och mörka återblickar. Men mest glädje faktiskt. Mötas med vänner och mötas med staden som jag en gång blev förälskad i; men kanske var det faktiskt så att det inte skulle vara vi, Marseille och jag, för all framtid? Bara något, på vägen till något annat. Något så mycket, bättre.