Bloggen tycks ha blivit:

1. en ventil för mig (det har den alltid varit)

men nu också

2. ett kikhål i min mur. Där folk tittar in. Det är genom den de får svar på frågor, eller får nya frågor att ställa. Det är väl kanske inte meningen. Men som människa måste man förstå att säger man köfkds kommer det vara folk som undrar vad man menar med det.

Och ibland blir det missförstånd.

Och då skulle jag kunna ändra inlägget, eller komma med en förklaring. Men då är det helt plötsligt en kanal för att kommunicera, två vägar. Nästan. Och det ska det inte handla om. Det handlar ju om mina tankar i ett ögonblick. Mer detaljerade förklaringar, kan ju också komma att ta bort idéen, tanken, känslan, som jag vill förmedla.

Jag lämnar kvar frågetecken för att det ska lämnas till eftertanke. Allt behöver inte analyseras, och allt är inte dagsfärskt. Det är bara tankar. Det kan handla om än länge svunnen tid.

Nu börjar jag bli hungrig.