Om livet var på en pinne.

Hmm. Jag har börjat jogga. Jag får säga det nu för jag har lyckats ge mig ut två gånger på fem dagar, vilket jag tycker är rätt så duktigt. Man kan nämligen jogga i London så här års. Det finns folk som går i shorts här så här års, men de är bara dumma. Jag är i ruskigt dålig form. Två åttor runt Highbury Fields är allt jag pallar. Sen faller jag ihop. Men det kommer att bli bätttre. Snart kanske jag klarar av 2½, : ).

Annars är det skolan som gäller nu. Mitt Design Project, eller början på det i alla fall tar upp en hel del av min tid. Jag blev lite trött på det i söndags och sen har jag liksom fortsatt att vara det. Men idag blir det andra bullar. Ska blöta tyg idag, tjoho! Sen imorgon ska jag skriva ut bilder och sätta ihop allt, sen är det presentation på fredag. Sen ska jag åka HEM. Hem till Sverige. Känns mystiskt, för jag längtar så. Förra gången jag åkte hem var jag inte lika sugen.

Annars? Jo, ska flytta igen. Större rum, större kylskåp, tvättmaskin och inte Holloway Road. Det känns rätt bra. Men jag måste skaffa mig ett jobb. En dag i veckan räcker för mig, orkar nog inte mer än så. Jag är så lat...

Dags för nya tag som det heter. Har börjat med min design grej. H2O är det gemensamma namnet för projektet, passar mig utmärkt eftersom jag gillar vatten. Har ritat lite grejer och igår var det dokumentering hemma i badkaret på Bofinken. Jag gillar det. Lagom flummigt, passar mig bra. Det är kul nu. Jag gillar det här skarpt.

Sen, Franz Ferdinand. Mitt liv är så mycket bättre. : )

Idag är det fredag förresten. Fick lite mer pengar från CSN, tack så mycket. Sen är det helg också, vilket känns dumt eftersom jag oftast är mer ledig på veckorna än på helgerna.

Flygresan hem var lite skum. Eller landningen. Det skakade lite och så, vilket det oftast gör när jag landar på Luton. I alla fall så började några kvinnor i raden snett framför mig att tjuta. Jag trodde det berodde på att de var så glada att de var nästan framme eller nåt, för det lät liksom glatt. Men så var det inte. Och de fortsatte bara att skrika högre, de verkligen skrek. Gaaaahhhiiiaaaahhahahgaaaaa! Usch. Jag gillar inte att flyga med sådana, det blir liksom inte bättre av att man skriker. Inte för någon. Ojojoj. Men, men, det kunde ju absolut varit värre. Undrar hur de hade skrikit då...

Sådär ja. Då var hela höstterminens arbete avklarat. Har redan fått betyg på Knowing London. Strax under 70 procent, vad nu det ska betyda. De har ett väldigt mystiskt betygsystem. Om man säger så här. När de sätter betyg tittar de på vad man har gjort, det är väl olika kriterier som ska uppfyllas, sk. units. Varje del (unit) får en poäng mellan 1 och 3* och sen smäller de ihop alla siffror och stjärnor och får ut en procent. Jag fick 70 procent på mina fotografier vilket blir, (om det är en fem "unit module" (svenska: kurs) 3* 3 3 3 3 om det istället skulle vara en sex unit så skulle det se ut så här 3* 3 3 3 3 3. Ungefär likadant alltså. Det ska nämnas att man inte kan få 100 procent utan det högsta man kan få för en 5 unit är 85 procent medan det högsta för en 6 unit är 89 procent. Så egentligen är det fel att ange i procent, tycker jag. Men, men. Jag får alltså vara riktigt nöjd med 70 procent, : ).