Jag har återupptäckt Sims.

Jag tror inte det är en så bra upptäck egentligen. Men det får min tid att gå. För just nu, rör den sig väldigt långsamt.

Sen har jag börjat öva på franskan. Det går nog också sådär.

Mais oui!

Bisous bisous.

Behöver man kunna mer?

Jag åker hem. Jag ska insistera på grill varje kväll. Och att jag ska laga frukost.

Kan man förstöra det organet som håller koll på urinen vid blodgivning?

Jag höll på att svimma inne på HM idag. På riktigt. Det blev svart. Det brukar inte hända mig. Sen kissar jag konstant. Nu är det 3e gången på en timme.

Men hjälp.

24 april 2007 skrev jag också om Tony. Vad är det för fel på mig?

När jag var tretton år var jag kär, i Tony Torstensson. Han hade blont hår, som gick till öronen. En slags potta, kammad till sidorna. Och han var lång, och spelade fotboll. Och jag tyckte han var sjukt snygg också. Jag lät honom göra allt han ville med mig. För jag ville göra allt för honom. Jag lät honom röra vid mig. Eller taffsa. Han tog mig på stjärten, varje dag. Och jag såg det som en slags bekräftelse. Om han gjorde det måste han vilja ha mig, och om han fick det, kunde jag få honom. Vi pratade också. Men vi var inte helt lika. Jag ville ha bra betyg, det ville kanske han också, men han hade svårare. Så han var liksom lite farlig. Vilket egentligen är märkligt. Under hela högstadiet såg jag honom aldrig dricka en enda droppa alkohol. Jag har aldrig sett det efter det heller. Jag tror det var för fotbollens skull. Han ville bli bäst.

En kväll, på ett KU disco (Kyrkans Ungdom), så dansade vi, till den där låten med Emilia, Big Big World. Jag var så kär så att jag höll på att spricka. Hans händer runt min lilla tonårskropp.

Och det där kondomtestet vi skulle göra, på tekniklektionen. Vi gjorde aldrig något. Jag tror vi var i par, och lämnade in, ingenting, efter 7 veckor teknik. Men vi blev godkända ändå. Han teknikläraren ville nog mest att folk skulle vara glada.

En gång tryckte Tony upp mig mot ett skåp, nere vid ingången, och jag såg in i hans blåa ögon. TAKE ME NOW! Jag kunde inte komma loss, och jag låtsades nog bara försöka. För jag var ju precis där jag ville vara. Mitt hjärta dansade i mitt bröst.

Det blev aldrig mer än så. Alla sa att han ville ha mig. Men vi gjorde aldrig mer än att ta på varandra. Vi kysstes aldrig. Därför, blev vi aldrig tillsammans. Så var reglerna då. För oss i alla fall.

Can I have a glass of Chaaa-mmmm-paaaaagneeee, ple-e-e-ase.

Jag älskar Oskar.

Och att skratta tills magen gör ont.

Fantastiska vänner.

Ååååh.

Jag kom hem. Gick och la mig. Allt var faktiskt rätt okej. Jag sov. Till tjugo över tio. Det kändes rätt okej. Jag städade. Bytte lakan. Jag hade det okej.

Jag laddade in bilder i datorn. Det var inte okej.

Den dagen var så fin. Det var så många dagar som var fina. Varför kunde det inte få vara så? Varför älskar jag, när det alla andra säger att det är dumt, och omöjligt.

Jag saknar honom.

Ååååh.

Fy fan. Jag vaknade 20 minuter över fem. Har inte lyckats somna om.

Vad gör jag när Agnes och Emma åker?

Vill inte äta.

Försöka andas i tomrummet utan att hyperventilera.

Han har gått nu.

Jag bar en melon på magen. Som jag skulle ge till honom. Som barnet jag bar, som vi skulle delat, om det hade varit framtiden. Men det var det inte. Det var mitt i tiden. I fel tid. Det var jobbigt ända till maj, nio månader fram. Jag tänkte på det ofta, och det fick mig att undra.

Melonen ligger i kylskåpet nu. Melonen är bara min nu.

Han gick. Han kunde inte ge mig det jag behövde sa han. Jag kunde inte förstå att han inte kunde försöka.

Vi gick aldrig på tivoli. Eller kom upp i det där tornet på Christianshavn. Jag kommer inte föda hans barn eller gifta mig med honom. Kanske var det fel. Att tro det. Att sikta mot det. Jag vet inte varför jag fortsatte att hålla fast så hårt. Efter allt.

Jag var villig att förlåta, men han verkade inte villig att försöka.

Men det ska ju gå bra. Alla andra kommer jubla. Igen.

Jag vet bara inte om jag vill åka till Marseille, och ha honom så nära. Men kanske är det svaret på allt.

Han ska inte få mig längre?