Som Skorpan kunde se ljuset, kan jag nu se mörkret. "Jag ser mörkret Jonatan".

Försök tänka på de bra sakerna, låter ju enkelt, men det tar emot. De bra sakerna?

Jag drömmer igen. Inte för att jag tänker att mitt undermedvetna vet bättre än mitt jag. Men det har mycket större kraft.

Hahahahaha! Ida! Vi pissar på dig!

Kollar in biljetter hem. Jag blir arg och ledsen.

Varför blev det så?

"Jag blev kallad tjockis av tre personer. Det räckte."

Det är svårt nu.

Håller tummar, och studsar för att någon snäll själ ska förbarma sig över mig och ge mig, eller bara låta mig betala, för en biljett till Lykke Lis konsert (samtidigt som jag trycker mig ner och trycker ut allt jag kan och förstår om hur man egentligen greppar den där staden?!).

Den här är till mig och dig:

Sadness is a blessing

This is how my heart behaves

Helt helt plötsligt.

Russin.

Helt helt klart.

Russin.

"- Dricker du meget sodavand?

- Nej

- Spiser du meget slik?

- Nej

- Hvad med is??

- Nej

- ...

- ???

-Ida, jeg ved simpelthen ikke hvad der er galt men du har exceptionelt mange huller. Det må stoppe.

- ..."

Men nu vet jag! Jag vet Erik! Det är russinen! Rosinerna! Jag äter dem jämt, jämt jämt jämt! Jag älskar dem. De är små, söta och lätta att bara, stoppa in.

Jag ska inte äta dem nu. Jag ska hålla mig borta från mina älskade syraattacksbomber. Jag ska komma tillbaka till dig, utan hål eller ömmande tandkött. Jag förstår ju såklart, att enligt Murphy's lag betyder det att jag kommer behöva operera ut en visdomstand eller få tandställning. Självfallet...

.

Nu är det ju precis som det ska vara