Aaaah, ma tête...

Igår möttes jag med Julie. Vi gick ut på en bar uppe på la Plaine, och sedan vidare till någons födelsedag där det var fri bar. Jubiii!

Jag finner mig klockan tre-fyra på morgonen spatserandes hem genom Marseilles gator. Det ska man kanske inte göra..? MEN det värsta är ju råttorna, de är inte så farliga.

Och så fick jag ett samtal hemifrån. Det är när man hör röster man saknar folk mest tror jag.

Idag är jag basket. Fuck, bakis.. Uuuf

Jag vaknade onsdag morgon och funderade vad det var jag höll på med. Det händer ibland, när jag sitter på ett tåg eller i ett flyg, att jag funderar på hur jag hamnade där. Varför valde jag att åka?

Varför valde jag att åka? Varför skulle det här vara det bästa jag kunde göra med den lilla tid jag har?

Marseille känns nästan likadant. Men det är väldigt annorlunda att vara i desperat behov av att få en plats att kalla sitt hem, och glida runt med pojkvän och sippra pastis och glädjas åt att solen skiner (och inte steker en ihjäl medan man släpar hela sin kroppsvikt x 2 upp och ner för Marseilles otaliga backar).

Första dagen grät jag en skvätt och kände mig allmänt vilsen och svettig.

Dag två fattade jag mod och tog mig till stranden, där jag stektes i två timmar för att sedan träffa Mathieu och Céline, som var väldigt söta och bodde i stor lägenhet med plats till mig. Och kontrakt på 2-3 månader (samma som praktik). NAJS. Området var inte det jag helst ville bo i. Men det är lite spännande med Marocko färjan på spottavstånd.

Senare mötte jag Tibo, Juan (Jean Michel) och Julie. De var riktigt sköna. Där hade jag kunnat flytta in den 15e. Först kändes det som jag skulle tacka nej även om jag kunnat komma den 1a.. Men sen var de sjukt najs när det blev lite mer avslappnat.

Sen blev det idag. Jag såg ett rum med otroligt bra läge, för mig. Och det skulle bara kosta 170 euro. MEN. Ingen säng. Ingen kyl. Inget Internet. Och ett rum som gick rätt ut i köket. Sen kunde flickorna knappt ett ord engelska. Jag kunde se att det nog skulle bli rätt jobbigt, speciellt nu i början när jag är ganska lost in translation.

Så jag bestämde mig för Mathieu och Céline. Det blir fett. Och så behöver jag inte ha något samvete över för dem om jag beger mig hemåt i november.

Männen gillar mig. Jag tror de gillar kvinnor generellt här nere, så jag känner mig inte mer speciell än någon annan. Fast det känns märkligt att gå ute och känna hur blickarna nästan bränner hål i mig ibland.

Jag har noterat att i mitt nya hem finns det inte mindre än 15 karaoke dvd:er och vhs...

Kom och hälsa på!

Jag bor i femton väskor.

Snart ska jag åka, och den lägenhet jag verkligen ville bo i. Trots katt. Är nu borta. Blä.

Jag är så trött...

Bästisar. del 1.

Emma är 11 år och bor med sin mamma i en lägenhet på Bjurhovda. Emmas pappa bor i Stockholm med sin nya fru Madeleine. Madeleine är ganska snäll fast hon verkar inte fatta att Emma är elva och inte 7.

Något som är fint med att flytta är bland annat att jag finner en massa gamla böcker, där jag antecknat det som var viktigt och betydde något då.

Killar jag varit tillsammans med

1. Minns inte vad han hette

2. Minns inte vad han hette

3. Alexander Wilson (Löfberg)

4. Fredrik Reuterwall Palmborg

5. Jon Elvis Glaad

6. Joel Barbera

7. Mikael Niklasson

8. Patrik Starborg

9. Klas Hörnquist

10. Christoffer Appelblad

11. Dennis Lundkvist

12. Robbin Hägerman

13. Jonas Åberg

14. Andreas Andersson Kallträsk

Jag hade varit runt en del.

Det mesta var på snickarbyxetiden, för er som kommer ihåg.

MEN USCH. Olika typsnitt i var och vartannat inlägg.

Lucida Grande. Flott. Webdings. WHY?

Trebuchet eller Verdana. Vilket var det nu?

Luciiiiiidaaa, det hör (SER) jag ju. Det är ju rätt

En brottsplats måste vila.

Och jag ser inte fram emot att kliva upp 06.20

Förlåt, men nu, NU, nunununu NU! Nu vill jag gärna.

Hur säger man NEJ?

NEJ NEJ NEJ!

Inte så svårt.

Ja. Kanske. Eventuellt. MÅSKE?

Nununununu.

Nu.

Nej.

Nu.

NEJ.

Nu?

NEJ.

Nej

nej

Ja? (???)

NEJ!

Sms?

Varför känner jag att jag måste orka bära det hela?

Och jag tror det där brevet sitter i mig. Det måste vara därför jag är så konstig idag. Oro.

Fantastiska regn. Spegla mig!

Min nattsömn påverkar min morgon. Jag drömde så verkligt. Jag funderar på vad som är jag, de riktiga känslorna och tankarna, och vad som är påhitt. Undermedvetandet som kom fram? Har jag lämnat tillbaka den där boken jag drömde om? Och vad vill jag, egentligen?

Idag ska jag börja packa böcker. Eller ska jag det? Det känns väldigt märkligt att börja tömma rummet. Jag har bott här i nästan tre år. Jag har iofs inte öppnat några av böckerna på lika lång tid...

Och jag blev av med mitt sommarjobb. Så ruttet. Så kryssar alla fingrar för dagpengar, annars är jag rätt körd, : /

I natt fick jag sova själv. Moa var på äventyr. Ska bli skönt att få lite space igen. Även om sällskap är trevligt.

Jag fick ett brev. Tack för det fina brevet. Tack för det du skrev. Tack för att du sett mig. Tack för att du tog dig tid. Tack för de leende gubbarna.

Det finns inget att förlåta. Men det kan jag berätta på riktigt sen. Jag hoppas att du har det bra.

Och senast jag hörde Juni, juli, augusti var på en fest när jag var sexton. Jag hade blivit full, på något. Så fruktansvärt full. Det var hemma hos Karro (öööh) och hennes bror. Brodern fann jag rätt läcker. Och han var ett år äldre. Det var en rolig fest, ungefär tills jag hamnade med Fredrik på golvet, och toaletten. Gaaah. Inget hände. Och jag tror jag ändå var rätt nöjd som fick hångla lite med honom. Idag har han barn, och bor i villa, tror jag. Livet är inte alls märkligt.

Kanske var festen roligast just i det ögonblicket.

Dela saker med folk. Ögonblick. Vara på samma plats, på samma tid. Och sen splittras. Och sen är man på helt olika platser. I alla fall fysiskt.

I det ögonblicket var vi ju lika. Två tonåringar, fyllda med alkohol och lust. Och egentligen är våra världar inte så långt från varandra idag heller. Fast det säger man till sig själv. Jag vet inte varför. Kanske av rädsla.

Fredrik har kanske också druckit lite rödvin och ska träffa en kär klasskompis?