Sommarkvällar i ungdomens år spenderades med fönstret öppet och Kent på min lilla cd-spelare. Och Joakim Berg sjöng. Och jag låg på mitt golv. Med blicken i taket. Och ibland med saltade ögon. Jag gjorde allt för att känna. Jag kände med hela kroppen. Jag kommer ihåg hur mattan kändes under mina fingrar, mot mitt huvud, hud och hår.

Ibland när jag är med Dig så tänker jag på den här sången. Förlåt att jag inte är okomplicerad.

Slut på livet på landet.

Jag har börjat vänja mig vid mitt jobb nu. Vid rågbrödsmackorna till lunch. Tågresan från Köpenhamn. Samma tågresa tillbaka, bara baklänges. Jag åker iochförsig alltid baklänges.

Jag har lärt mig hur de äldre talar.

Total Klondike. Men den är ute. Nu är det lite annat som gäller.

- Var är Finn?

- Finn? Han sitter oppe på sin pind.

Finn, på sin pind.

Och frågor som man inte vet svar på:

- Vilket är Europas fjärde högsta berg?

- Fisk

Fisk. Som i gå och fiska. Finns i sjön. Det har jag ingen aning om.

Finn på sin pind och fisk.

Och Dorthe som var så glad innan har nu blivit trött och inte så glad. Hennes läkare sa att hon var stressad, så nu gör helt plötsligt allt ont. Ajajajajajaj.

När Dorthe är borta hör jag p3. Danska. Som faktiskt är en skitkanal. Alla andra P kanaler i Sverige är bättre. Också P3 star. Nästan.

Fy fan vad livet känns hårt ibland.

Men shit, det är mest fantastiskt.

Jag hittade en skatt på gatan.

Det var ett sånt ögonblick av lycka. Total lycka.

Ögonblick. Och hela tiden.

Jag går vägen, baklänges, fram.

När hjärtat stannar, i solskenshårs ögonblick.

Då står jag i den gamla världen, mitt i den nya världen.

En brottsplats måste vila.

Och dem säger dem säger och jag vet jag vet.

Det gör också ont. Det där som är det fantastiska, och fina. Det som drar igång mitt hjärta igen.

Jag går vägen, baklänges, fram.

Mamma berättade en historia. Om hur de gick baklänges i snön, för att kunna sopa bort sina spår.

Men om man gör det, så ser man ju bara det som varit, man raderar det som varit. Och man ser heller aldrig vad som kommer.

Så jag vill gå vägen, framlänges, fram.