Uuuuh. Snark.

Idag vill jag somna innan tolv. Minst.

Att inte kunna sova får en att göra märkliga saker. Som att skriva konstiga inlägg på sin blogg halv två på natten.

Ibland komplicerar jag kanske saker, bara för att något ska ha en djupare mening? Eller en mening? Eller för att jag just nu inte har så många andra än mig själv och fransmännen att tala med (och de sista kan jag inte riktigt diskutera saker med, eftersom min franska är alldeles för fattig, och deras engelska är minst lika fattig)?

God morgon vackra dag. Idag ska jag gå hem klockan sex. Aaaah...

Vad hände med att somna tidigt?

Jag letar sängar och madrasser på nätet. Varför ska det vara så dyrt? Och varför ska det bara vara babysängar till salu på franska e-bay. Och varför ska alla andra sängar finnas i Var?

Jag kan inte sova. Jag har försökt i två timmar. Inte så aktivt kanske, när jag surfar efter madrasser, eller skriver här, eller skriver till Emma på adium. Men emellanåt försöker jag.

Som snart. Igen.

Myggen flyger runt. Eller myggan.

Jag ser fram emot att köpa ramar på ikea, STORA, printa foton, och hänga upp i det lilla lilla rummet. Ligga i sängen och tänka: mysigt.

Det är väldigt lätt att ge andra råd. För man vet ju hur man borde bete sig. Jag har fått en slags konstig vana att gå precis tvärtemot vett och sans. Säga att jag tror på något, sen skita på det och ursäkta mitt beteende med att livet är lite svårt just nu. Jag har faktiskt haft det jobbigt, en gång. Därför kan jag också bete mig som en apa, peka finger, och bete mig allmänt svinigt. Som om jag har en slags rätt till det. Jag är fucked up, det var inte mitt fel, men nu måste jag få ut något som jag inte vet vad det är. Typ? Eller?

Min resa har förvandlats till något märkligt. Jag trodde inte riktigt att jag skulle vara i den situationen jag nu har försatt mig i. För det är jag som tagit mig hit. Min obeslutsamhet kombinerad med egoism och envishet? Kärlek?

Jag funderar på att stänga av ett par dagar.

God natt min skatt

Jag är så trött. Jag ska sova.

Du sa att jag skulle leva här. Och jag försöker faktiskt. Men efter 10 timmar på arbete är jag rätt död och längtar efter sängen. Men inte drömmarna. De förföljer mig.

Jag har tänkt massor idag. När jag gick på arkitektskolan kunde jag ta dagar då jag försvann in i mig själv. Det var kanske inte alltid så smart, men det var ingen annan än jag som blev lidande. Det kan jag inte nu när jag är i praktik. Det är verkligheten. Jag funderar på om jag är redo för den. Kommer jag någonsin bli det? Är jag för mycket drömmare och snubblar jag på mina egna tankar och missar att få saker gjorda som är viktiga?

Jag tänker att känslor är viktiga. Men vad är känslor om allt annat är tomt? Jag kan ju inte bara tänka hela tiden. Inte för att det är det enda jag gör. Men det är så jag försöker lösa problem och komma på hur jag har det. Jag sätter mig också i situationer, för att kunna analysera lite mer. Och sen kan jag känna en sak, men intala mig själv att det inte är så jag känner. Det låter konstigt. Men ibland är idéen för mig vackrare, eller kanske mer sann (fast den ju egentligen inte är det) än verkligheten, för verkligheten är. Sann? Eller bara skrämmande? Verkligheten handlar, som nu, om att hålla fast eller släppa taget. Våga? Ta steget, eller stanna kvar. Jag vet inte vad jag vill längre. Det är som om världen blivit så mycket större. Och ibland också mer skrämmande. Jag vill ha mitt äventyr, men slåss mot mig själv. Och gamla demoner. Och nya. Och mardrömmarna om natten.

Nu har jag tänkt en massa igen.

Har jag berättat att Pascal är en riktig man, som kommer in med skäggstubb och luktar man? Jag tror jag gillar honom bäst. Han verkar intelligent. Sen kan jag ju inte säga något vettigt till honom eftersom det enda som snurrar runt i mitt huvud är ortho, _copy, aire och dörrar som ska öppnas utåt eller inåt.

Mathieu ser ut som Jack Bauer, Kiefer Sutherland. Han verkar lite mer pajas. Han säger saker på engelska till mig. Det var han som inte förstod mina projekt men tyckte jag skulle komma. Jag undrar vad han tänker nu?

Jag tänker att jag inte är så mycket för fyrkanter. Jag tänker att jag vill göra mer extrema saker. Det kanske alla tänker?

Idag gick jag upp halv åtta för att få lite tid att fundera på projektet.

Det gick ju så klart inte.

Jag har iofs gjort halvvettiga saker. Som att överföra pengar på banken och sånt.

Jag sover så konstigt i min säng. Det kanske inte är sängen. Det kanske är mig det är fel på.

Jag har två rätt långa veckor framför mig. Jag hoppas att saker har klarnat efter det. Jobbet tar mycket på mina krafter. Jag orkar knappt göra något efter att jag har kommit hem. Det kanske blir bättre?

Well, frukost. Knäckebröd. Min mage är märklig i dessa dagar.

Kryss i kalendern! Jag fyller år om 1 månad.

I morse hade ett gäng (det lät i alla fall som 50) fiskmåsar kafferep utanför mitt fönster. I natt får jag svettas, är trött på att vakna av jobbiga ljud.

Franskan gör mig utmattad.

Le francais que me fait épuisé...

Och huuuuur många gånger på ett dygn kan man hämta sopor? Det är alltid en biljävel utanför. Morgon middag afton mitt i natten.

I morse vaknade jag och saknade mina vänner och min familj. Det är märkligt att gå från att knappt ha en minut ensam, till att spendera kvällar, nätter, morgnar ensam.

Jag tänker att jag är en person som prioriterar folk runt omkring mig. Men det känns konstigt att så, när jag är så långt bort. Men jag har ju inte valt bort någon. Men valet att åka får ju den konsekvensen. Jag tänker mycket på min farmor och farfar. Jag vill träffa dem. Det är ganska svårt nu när jag är här. Men sen när jag åker. Om jag åker? Åker jag?

Efter att ha planerat i över ett halvår att åka hit, känns det som om jag borde veta när jag åker. Inte för att normala människor gör det, utan för det påverkar faktiskt min dagliga tillvaro ganska markant. Om man nu kan säga så...

Min resväska ligger fortfarande på golvet. Det är som om jag inte vill plocka undan den. Som om den har med sig något som jag vill ha nära. Idéen om att resa? Jag vet inte. Det är antagligen inte det. Den har något med hemma att göra tror jag. Något som inte är ett klädesplagg eller en bok på franska. Sen är den rätt stor. Om jag ville skulle jag kunna krama den. Det låter inte riktigt normalt. Fast å andra sidan har jag försökt ganska länge att vara mig själv. Varför skulle inte jag kunna vara en person som kramar resväskor?

På arbetet plitar jag på med autocad. Och sitter hungrig mellan fyra och sex eftersom jag inte är van att äta lunch klockan ett. Eeehm.

Jag funderar på att se tv. Det kanske är något på franska som kan vara kul. En dokumentär om Mao. Jag kommer ju inte fatta. Men om jag somnar med det i öronen kanske jag kan lära mig det.

Gör graviditetstest på Facebook. Skönt. Slipper jag ju vara osäker sen i alla fall. Öööh.

Negativt. Det ante mig...

Jag kanske skulle städa? Läsa den där boken som jag pratade om igår? Skicka smess till Julie.

Céline sa att man behöver inte besluta saker. Beslut fattas åt en, förr eller senare. Fint. Men jag tror ändå att det kan vara bra att fundera på vad man vill.

Jag vill gärna tjäna lite pengar, och sova länge på helgerna.a

Nu har jag haft min första dag på min praktikplats!

Ojojoj

Och Internet krånglar här hemma. Så jag måste köra i windows. Det är tråkigt. Ska detta göra mig till en windowsmänniska igen, eftersom jag också sitter med det på jobbet.. Jobbet... Hmm...

Jag har ritat isolering idag. Det är fint att komma igång med autocad. Det är ju det jag vill.

De är väldigt snälla också. Även om cheferna (Mathieu och Pascal), gör mig lite fundersam. De verkar mest glida runt och småflörta med folk. Jag har blivit en av les blondes. Fantastiskt.

Nu är jag trött. Och varm. Skulle kanske läsa ut Harry Potter så jag kan börja läsa saker på franska istället...