Torsdagar, har blivit som måndagar, eller tisdagar. De där dagarna då man bara vill spola fram tiden tills man får gå hem. När man fortfarande befinner sig i helgen, eller väldigt gärna vill vara där, men finner sig själv sittandes i skolan, med allt som ska göras.

Och så kommer man hem när mörkret lagt sig, och ska på något sätt lyckas komma upp innan det har försvunnit, dagen efter.

Tröttheten, som egentligen kanske inte är den fysiska tröttheten. Utan den trötthet som kryper runt mellan öronen, som musik ibland tar bort, men ibland förstärker. Önskar ro, och stillhet. Och man kan inte gömma sig. Och saker ska göras, och det är du, JAG, som ska göra dem.

Jag vill gå hem nu. Jag är tömd.