Big eyes to go with the Big hair

What's not to like about this?

Håret, håret, håret och eeehm, byxorna?

Nej. Istället lyssnar jag på italiensk sliskig kärlekspop.... Som nu gick över till tyska. What?

Un feize gefule?

300

Tid till reflektion.

Snart firar jag 300 inlägg, och fyra år. De säger att tiden har gått fort, men jag vet inte.

Jag fick för mig att äta risgrynsgröt och en apelsin till frukost, och nu ligger jag på magen och känner hur allt vill komma upp igen. Jag ångrar inte mitt val. Risgrynsgröt är ju fantastiskt gott.

Jag överväger en tur in till Västerås. Oftast när jag är hemma går jag på stan själv. Jag har ju inte riktigt någon annan att gå runt med, och de i familjen gillar inte sådant. Jag tror de är rätt praktiskt lagda, som i att man går på stan när det är något specifikt som ska inhandlas. Inte som mig, som gör det för att fördriva tid. Så är också min garderob större än hela deras samlad.

Jag har en märklig känsla i kroppen. Om en vecka landar jag i Marseille. Jag är inte sugen på att åka tillbaka. Det är lite som om Marseille tömts på det jag höll av mest.

Köpenhamn i vår. Hmm... Är det ett äventyr? Jag vill ha äventyr, men det är svårt utan pengar. Så jag kanske kan få ett äventyr sen.

Jag känner saknaden dunka i mig. Den som håller mig vaken om natten, och väcker mig långt innan solen gått upp.

Man kan säga varför så många gånger. Men det betyder inte att det finns ett svar.

Förkylningen hänger med. I kväll blir det sju dygn. Även om det nu mest handlar om snor. Var kommer allt snor ifrån egentligen?!

Jag kommer ihåg när jag var liten, och var förkyld och inte hade tagit med näsdukar i sängen, och snöt mig i påslakanet. Det var kanske inte så fräscht... Men det kändes ändå ganska bra.

Jag går och lägger mig igen tror jag. Måste sova lite i en ordentlig säng, så kroppen kan bli lite utsträckt.

Skorna gick sönder igår. Pulsa i nysnö, med klackar är inte bra.

Jag blir utmattad av att försöka förstå.

Ska man gräla innan liksom?

Määäääääärd.

Jag orkar inte med idag. Jag svettas av att klä på mig. Snyter mig fem gånger i timmen. Jag orkar inte mer julmat. Jag orkar inte le. Har Juldagen blivit Julafton?

Jag vill bara gå. Iväg.

Och den som är envis. Finner alltid.

Och jag börjar förstå nu. All will be forgiven, nothing will be forgotten.

Orkar inte vara vuxen och förnuftig. Vill sova och peka finger.

Mamma säger att jag är duktig. Jag sitter på köksgolvet och viker kartonger. De blir fina. Jag kan vika kartonger. Aah-ha.

Jag har en julstjärna i mitt fönster, och ett snöklätt landskap utanför. Jag vill somna innan timern släcker stjärnan. Precis som när man var liten, och låg och stirrade på den. Slöt ögonen, för att slå upp dem igen och mötas av det varma ljuset.

Det är samma blå, sönderpillade tapet. På väggen sitter ett tidningsurklipp från Expressen: "Godnatt, Snobben". Och en gul ros med ett litet kort "Ida! Tack för att du har varit världens bästa kompis i 3 1/2 år. Jag kommer att sakna dig i höst. Älskar dig! Pussar och kramar Katta".

Det är samma matta. Samma gardin. Samma lampa.

Jag ligger i sängen, som inte är samma. Den är bredare än min var. Jag vill ligga två i den. Viska hemligheter medan landskapet utanför sover med tunga, andetag. Önska att molnen kunde skingra sig. Se stjärnorna komma fram. Bli stark och varm och flyga upp.

Ljudet studsar mellan mina förkylningsdrabbade öron. Det är strängen.

Hej mitt vinterland.

Oron har lagt sig idag. Nu svär jag mest över att bokhandeln i Västerås har ett fruktansvärt tunt utbud av böcker, som jag vill ha.

Jag har också packat upp, det betyder att jag lagt mina kläder på golvet.

: )

Vi hade en båt. Som vi fyllde med vatten.

"Jag tror inte att du VILL ha livet helt flatline,

lite hjärtattackskurva tror jag att du vill ha."

Du känner mig väl. Vi ses på lördag!

El Perro Del Mar

Jag har inte Obama feber...

God natt, min skatt

Ensam hemma, digitalt fotografi

JR eller Prins Henrik?

Jag kan inte hitta dig på nätet.

Går ut och köper ost.

Kommer på att jag kan äta vad jag vill. Men jag är tillbaka till den där rutan man ställer sig i när man inte har lust att äta.

Går ut och köper ost.

Det är två grader här. Det känns som minus fem. Minst.

Jag tar med kameran den här gången.

In your face, sa huset till mig. Balkongen klädd i färger. Jag har gått i veckor, med kameran. Och idag utan. Så var det där.

Går ut och köper ost.

Det är väldigt tomt här.

Max har åkt till Montpellier. Han lämnade inte ens någon disk kvar.

Det känns tomt inuti i mig också.

Ska jag fylla mig med Köpenhamn, snö, julmat och familj sen? Är det det som fyller mig?

Jag tror ovissheten spelar in en hel del på hur jag mår. Så genom att säga saker till sig, ta bort ovissheten, borde man kunna må bättre. Jag är säkert bara lite ensam, för att mina bästa vänner här nere har åkt. Snart får jag också åka. Men jag vet inte helt vad det är jag är på väg till.

Inte Back to Black.

Utan

Kärlek
Vänskap
Choklad
&

Mantra.

Idag blev jag anklagad för snatteri och fick följa med in i ett halvdunkelt rum med en liten stol och ett litet bord, inne på Monoprix. Jag blev friad från alla anklagelser. Mina pistagenötter var inget de hade i sitt sortiment. Idioter. De hade inte ens sett mig ta det som de ville sätta dit mig för. Jag antar att jag ser misstänksam ut, med mössa och ullkappa.

Känns idiotiskt. Jag snattade inte ens när alla andra gjorde det i fjärde klass när vi hade idrott på Ekbergaskolan och gick förbi LP på vägen hem.

Men, jag antar att de bara gjorde sitt jobb. Kanske ville de se den lilla blonda varelsen svettas lite? Det är ju inte varje dag man ser en blond i Marseille.

Jag tror jag ska sova snart. Det här var en märklig dag. Och jag märker att jag är sur. MEN, jag har bakat julgodis. Kola är äckligt...

Det är dags för Hallelujah igen.

Det gör inget.

Varje version har sin mening.

Och jag utsatte mig själv för fysiskt illamående genom att ge mig ut i julshoppingen i Marseille, på lunchen. Dum idé. Slutade med att jag provade parfym, för tredje gången, på Lafayette. Nu har jag nog bestämt mig iaf.

På lördag är det resa hem. Till juleland. Sverige, Hallstahammar, har fått snö! Och det ska vara megakallt i flera dagar, så den borde inte hinna smälta bort... En vit jul? Det vore så fint. Tror det var fyra år sen sist. Kanske en tur i Soptippsbacken på julafton?

Och Marseille har blivit jättekallt. Fyra, fem grader på dagen. Och idag blåste det massor på kvällen så jag tog metron hem från jobbet... Latmask. Men det var riktigt, riktigt kallt.

Jag vill se en film. Somna tidigt. I natt vaknade jag flera gånger, för att jag var PIGG. Jättekonstigt. Men sen när det väl var dags, tjugo i nio, var jag så klart tvungen att snooza. Varför har jag börjat med det? Det har jag inte gjort på flera, flera år. C'est Marseille?

Känner mig febrig. En kvinna hostade på mig idag. Är det så man får svininfluensan?

Och ännu ett svart plagg har sugits in i det svarta hålet. Vad ska jag ha på mig i morgon när jag inte har mina strumpbyxor?

Män är fortfarande vackrast.

SJ är ett riktigt skämt.

Vad ni är SÖTA OCH RARA som ger ungdomar 134 kronor rabatt på en tågbiljett. Så istället för att betala 889 får man betala 755. Vad ni är snälla. Fantastiska SJ.

Sod off.

Jag liftar.

Vaknar upp helt medveten. Alltså, utan något som blockerar något. Obehagligt. Annars kan jag tydligen tvinga mig in i en dimma. Men nu var allt där. Speciellt alla fel och brister, idiotiska beteenden, allt upplevde jag. Jag tvingade mig själv att somna om. Det var för jobbigt att vara i det stadiet. Men nu funderar jag på om det är det som är det rätta. Och det här, att förneka vissa saker, att inte tänka på saker som gör ont och är svårt. Det fungerar nog inte så bra i längden.

På bordet bredvid min säng ligger en sprucken backspegel.

Jag funderar på om det är det enda som är sprucket i mitt rum?

Motorcykel, shorts, och ljusrosa Sonia Rykiel strumpebandshållare.

Ibland är man sig själv. Till 100 %.

Jag har börjat med Lars igen. Jag kunde inte släppa honom. Jag plockar fram honom i tider som dessa. När mörkret ligger runt mig. När kylan tränger in. Han sjunger, Berätta hur du gör.

Jag spenderade en halvtimme på vernissagen. Jag ville springa hem. Ibland vill man springa hem. Eller ännu längre. Ibland, när något i en skriker, håller tag i en, eller lossnar, och faller, som om man har ett hål i hjärtat, som inte har något slut. Det som faller, faller i evigheten. Vad gör man då? Hur gör jag nu.

Och jag berättar om de tre klänningarna för dig. Och du säger något. Och vi skrattar. Det är så enkelt att skratta ibland. Och när man ligger nära, och inte släpper taget. Håller fast med kroppen. Då känns det också rätt. Var det rätt. Är det här fel. Var det fel. Är det här rätt.

Och så var det det där med Paris. 5 dagar 5 månader.

Och att sudda ut saker. Som om minnen redan kan finnas innan de existerat. När de bara existerat i ens huvud. En dag i en park. I ett kök med blåa väggar. Sovrum som sitter ihop med vardagsrum, med dubbeldörrar. Vita lakan. Sudda.

Lägga sig klockan tio. När världen känns stor. Och man själv är liten. Inte orkar ta telefonen. Försvinna. Försvinner.

Det var inte dåligt. Det var kärlek.

Jag har fått ett problem.

Jag kan inte somna. Eller vakna, för den delen. Men jag är ganska säker på att det senare är effekten av det tidigare. Igår låg jag minst en timme. MINST. Kanske t.o.m. två. Om man frågar folk som sovit med mig, kan de flesta intyga att jag inte har problem med att somna. Att jag alltid somnar först, och några gånger snarkar jag eller pratar i sömnen. Men jag gör det, jag sover. Som en liten sten efter 10 minuter, max.

Jag kan inte somna.

Jag ligger och tänker. Igår hade jag massor med tankar och funderingar, men eftersom jag skulle sova, klockan var ändå snart ett och jag hade legat i sängen i nästan två timmar (varav en var bokläsning, som annars verkligen får mig att försvinna in i sömnen), så lät jag bli att skriva ner dem. Det var dumt. Nu kommer jag knappt ihåg hälften.

Men jag tänkte på framtiden. Vad jag ska göra sen. Vad ska jag göra sen? Uuuh. Kanske köpa ett badmintonracket och flytta ihop med Emma och Oskar?

Förlåt. Förlåt. Förlåt. Förlåt. Förlåt. Förlåt. Förlåt. Förlåt. Förlåt. Förlåt. Förlåt. Förlåt. Förlåt. Förlåt. Förlåt. Förlåt. Förlåt. Förlåt. Förlåt. Förlåt. Förlåt. Förlåt. Förlåt. Förlåt. Förlåt. Förlåt. Förlåt. Förlåt. Förlåt. Förlåt. Förlåt. Förlåt. Förlåt. Förlåt. Förlåt. Förlåt.





Förlåt.

Kunde det inte, inte vara måndag i morgon? Det kunde till exempel vara onsdag, eller torsdag. Eller så kunde det inte vara meningen att jag skulle fortsätta slita mitt hår över photoshop, och så kunde det få vara vilken dag som helst.

Produktiv helg. Ingen bakfylla. Bara sova och hänga. Frysa lite. Slåss lite på H&M. Dansa lite salsa. Gå hem. Långa telefonsamtal.

Andra advent idag. Det känns som det är oktober ute. Varm vind från Nordafrika blåser in över Marseille. "Capital of Marocco" Eller hur det nu var.

Marseille. Snart lämnar jag dig. Det känns faktiskt bra. Jag vill vidare nu. Det känns konstigt att jag ska tillbaka hela januari. Inte onödigt. Men konstigt. Som att bryta upp om ett par veckor, men samtidigt hålla kvar. Jag har det lite som att jag inte vet var jag är när jag är här. För temperaturen talar om höst, medan årets mörkaste dag närmar sig med stormsteg. Den hårda, bittra vintern borde snart vara ett faktum. Men så visar termometern 16 grader. Det konfunderar mig. Det ger min kropp oro. Det är något som inte stämmer. Skulle det börja snöa skulle jag andas ut.

Och jag kan nästan inte vänta längre. Jag vill hem. Hem till mitt kalla rum på toppen på Forsellen. Och nu är den megamjuka madrassen borta, så kanske ska jag kunna sova fint också. Och sen kan jag ta bilen, eller gå längs Skantzsjön. Hänga med mina gamla vänner. Gå runt i Västerås och titta på allt som sitter bakom min ögonlock. Det var längesen. Ett halvår snart, sen jag var hemma. Det ska bli skönt att komma hem. Och två veckor är så jobbigt. Två veckor är sämre än tre. Hatar två veckor. Fast nu är det bara 1 vecka och sex dagar, inte ens det. 1 vecka 5 dagar och 14 timmar, tills jag åker.

Algerisk film?

Gick upp tidigt och gick till H&M. Lalala. Måste kanske sluta handla till mig själv och börja med julklappar. Svårt.

Ibland undrar jag hur det är att vara smal.

Till exempel.

ÄNTLIGEN helg.

Les 7 mecs d'Ida. Aaah.

Idag drog jag ett skämt på franska. Wow.

Fuck you photoshop säger jag bara!

Vem vill inte vara avgudad? Eller kanske bara älskad? Lite grann. Mer än en ruta. Kanske.

Vill dansa. Hoppa. SPRINGA.

Framåt. Hårt. Snabbt. NU.

Världen är stor. Jag är fortfarande rätt liten.

Varför blir jag ledsen, när det ännu en gång tycks stå klart?

Grönt är jävligt skönt

15.11.09

Je veux qu'il revienne

Dudududududududududududuu

dudududuudududududududu du

Björn Borg. Mannen, varumärket, och nu också reklamfejs för habitat här i Frankrike. Men jag funderade på en sak. Idag. Är loggan för Björn Borg, Björns riktiga signatur? Eller har den liksom fixats till för att vara lite mer säljande? Eller något annat fint ord. Modifierats.

Jag har suttit med Illustrator i massor med timmar. Nu får jag komma hem och sova. I ganska normal tid. Sen har jag blivit stoppad full med mat också, thai, biff, hamburgare, sushi et pizza. Det är ju fint på sitt sätt, men jag tror inte jag varit så här mätt, konstant, på länge. Någon gång innan jag blev halvfattig student kanske?

Oskar har kollat på lägenhet i Köpenhamn. Det känns så mystiskt när något som påverkar en, sker i samma ögonblick som man, flera hundra mil bort, trycker på snooze-knappen för femte gången, klockan elva en vardag. Men den var nog för dyr, lägenheten. Vilket lämnar öppet till att fortsätta ha lösa planer. Inte bestämma något. Följa vinden. Hjärtat? Man måste inte bestämma sig? Eller måste man det? Kanske? För sin egen skull. Men hur gör man när man vet vad man vill ha, men vet att man inte kan få det?

This one's for You

Fransmännen är roliga. Lite bakvända. Varför säga walkie talkie när man kan säga talkie walkie?

Jag avslutar natten, eller sömnen, med Mysteries. Jag undrar om det är försent att lära sig spela det där pianot, och kanske säga till sig själv, att man, faktiskt, inte sjunger så dåligt som man är rädd att man gör. Och egentligen spelar det ingen roll, så länge man själv tycker om det. Egentligen.

Jag måste tillbaka till jobbet. Om sex timmar ska vi printa, och jag har ett diagram (minst) att få ordnat innan dess. Är fortfarande väldigt, väldigt trött.

Hade skrivit konstigt, men framförallt tråkigt inlägg som jag raderar och ersätter med de här små raderna om att jag ska få sova. Efter nästan ett dygn med Illustrator. Aaah.

Och tiden ljuger. Klockan är 06.14