Eftertanke.

Röra.

Vidare.

Så klart det skulle komma en dag, eller ett ögonblick. Det kanske var en natt. Men det förvånade mig lite, samtidigt som det inte gjorde det.

Man kan säga att det är synd. Men det kanske det inte är.

Det känns skönt att vi (försöker) röra oss framåt.

Ska göra ögonlocksövningen.

Andas in - öppna ögonen

Andas ut - stänga ögonen

(Från Amelia nr. 14, 1998 eller något sådant)

Insomni

Kanske är det så, att om man alltid (nästan) somnar inom loppet av 10 minuter, någon gång ibland måste ta lång tid på sig. Som idag. Två fina timmar, minst.

Ibland ligger jag vaken om nätterna och tänker på vad jag ska skriva här. Intelligenta, sammanhängande meningar, rader, hela stycken formas inuti mig.

Ibland kan jag fyllas av en hopplöshet, när jag är mitt i lyckan.

Ibland vill jag bara bort, samtidigt som jag vill hållas kvar. För att jag hålls inte hårt nog?

Ibland känner jag att jag underkastar mig. Även om jag inte gör det med slöja. Så gör jag det med händer, ögon, mun, kläder och de tankar jag tänker. Allt man gör för något. Någon. Förlorar sig själv.

Jag tänkte på K&K, och vad M brukar säga. Hur M brukar sucka och mena att det är några fjanterier K håller på med. För att göra K tillfreds. Eller var det så att K började med det en gång för att visa kärlek? Och fortfarande gör det för att visa kärlek? För K visar kärlek genom att ge av sig själv? Genom att breda smör på Ks smörgåsar? Vad tänker K? Och K?

Lend me your hand and we'll conquer them all

Jag har mindre än 48 timmar på mig att läsa 174 sidor i Röda Rummet, eftersom boken ska tillbaka onsdag.

Och min dator kan inte längre stava på svenska. Av någon anledning har den blivit dansk.

BARA motgångar!

Hahahaha

Note to self..

Behandla andra som du vill bli behandlad själv

Och tänk framåt. För annars kommer det och biter dig klockan 23 en onsdagskväll.

Och allt som hände där emellan, suddas ut. Och är bara undantag, eller något annat.

Och man trycker ögonlocken samman och hoppas på att somna, för att slippa tänka, eller bara känna sig dum, men samtidigt väldigt trött och fundersam.

Du hade rätt i det du sa de där gångerna. Och du hade rätt att man skulle dra ett streck. Jag kunde inte se vad mitt beteende gjorde, för jag var arg och kände mig sviken. Kände att jag hade någon slags rätt att tänka på det. Älta det. Inte förlåta. Inte glömma. Och sen, inte älska?

Det var inte rätt.

Men man kan aldrig krypa in i kroppen som har de där känslorna, så man kan inte säga vad som är rätt.

Och jag orkar inte höra att jag är dålig. Fastän jag var det.

Ibland tänker jag på de saker som jag kan göra nu, som jag inte kunde göra förut. De människor jag kan se, som jag inte kunde se.

När en öl, inte bara blev en öl, utan ett val om vem man ville sätta först. Vem som var viktigast. Vem som betydde något.

Allt det här om trumpeten gör mig glad. Jag hoppas att jag också kan ta tag i mitt nu.

It was your heart on the line

Hej Blogg

Jag har fått Internet, vilket betyder att vi kan återuppta vår relation. Om vi vill. Vill vi det?

Jag vill i alla fall baka till på lördag. Jag tänker stort, och smått. Man ska kanske inte lägga så mycket i saker, för då gör det ont när de går fel, eller helt helt fel. Så nöttoscabitar kanske är overkill? Men samtidigt, my aim is to please. Det kan jag inte riktigt släppa.

Ibland är jag på två platser samtidigt.

Men jag är alltid bara en.

Försöker lära mig att vara bra.

Samtidigt som solen skiner.

När jag åker förbi Bethesda, så får jag inte se till höger. Eller vänster.

Jag har börjat se X-factor. Kan det verkligen vara så smart?

Sen har jag lekt med Rhino. Och sen blev jag sjuk. Och sen var vi på IKEA. Och nu hänger nästan alla mina kläder där. Det är en märklig känsla.

Ibland blir jag ledsen. Jag har sagt att jag får vara ledsen ibland.

Jag tänker att det har gått fort. Men så inser jag att det har faktiskt gått väldigt långsamt.

Det gör också ont ibland.

Jag brukar titta i menyn till höger. Där alla namnen står. Ibland loggar jag av. Och ibland är jag kvar.

Fredag. Och vår. Här och där. Här är där där man är. Där är där där man inte är.

Jag pratade med farfar häromdagen. Han frågade när jag skulle komma hem.

Jagmåstemailapappa.

Och sen måste jag hinna vara i solen. Men det är faktiskt allt för kallt här för det! Så, jag tror jag ska vara det en liten stund och baka pizza sen.