Många saker gör ont.

Gammal, rostig svartsjuka till exempel.

Var var du den där gången när jag inte var där du var?

Lördag den 13e

Jag vaknar i drömmarna. Från drömmarna. Du har förvandlats, från den onda till den goda. Och jag ser på mig själv, som om jag alltid varit den onda. Men du har f ö r l å t i t mig. Och jag blir god igen.

Och i drömmen förklarar jag. Att det är vi som bestämmer vad som ska vara gott och ont. Och vem som ska kunna komma åt oss.

Och dagen kommer med ett soundtrack som blir Kissaway Trail. Och solsken. Ljudet av solsken som dansar i vatten. Så ska ju livet vara.

På bordet ligger en hög med skolpapper. Ett för varje misstag, eller ett för varje god idé.

Jag finner mig fångad i måsten. Och tid som inte alls är tid, utan mer små, små hål med plats att göra saker. Skola, jobb, begravning, sorg, mat, städa, tvätta, diska, lyssna, rita, säga, hålla, röra, ta, få, tröja, kjol och strumpa.

Och. Resa.

Men det är svårt att säga åt sig själv alla viktiga måsten, när den själv som står på andra sidan, bara vill glömma allt lite grann. Eller att allt ska med en slags Mary Poppins kraft, lösa sig självt medan jag sjunger med en röst som Julie Andrews.

"A spoon full of sugar helps the medicine go down"